Trött

Jag somnade som en klubbad säl på soffan. Ha, vad bra. NU är jag ännu tröttare. Går omkring som en zombie och försöker få någonting gjort. Skärpning. Kan ju inte hålla på och sova under dan inte. Jag skulle behöva skriva ett långt inlägg om min kära 2-åring som är inne i en sådan trotsperiod. Igår var jag nära ett sammanbrott. Spelar ingen roll vad det är så ska det bli en fajt om allting. Nä jag ska inte testa nya jackan, kan inte stå still för att låta mamma kolla på den... Tänker minsan inte äta och skiter i att jag inte får slänga mat. Skriker som en galning när jag säger NEJ och folk tror väl att jag håller på och slår han som han skriker när man säger ifrån. Just nu är vi lite i döläge.

Jag försöker verkligen vara pedagogisk och förklara när han inte får göra saker och varför saker är som det är. Oftast går inte det så bra för han blir bara ännu argare och tokig när jag är lugn. Sen om jag däremot tappar humören ( som jag verkligen inte vill göra ) men hur lätt är det alla dagar.. , ja då skrattar han och skiter endå i vad man säger. Jag hoppas denna trotsperiod går över snart. Iblant känner man bara att man inte vill åka på affärn eller stan för att hamnar vi i en dispyt så är det inte roligt sen. Inte nån av oss.

Hoppas det går över snart och jag får en rar och söt kille som lyssnar på sin mamma. Mer än dom ca 5% han gör just nu. Sen är det ju så svårt att vara arg på denna söta goa unge just för att han är så himla söt och rar i nästa stund.

Tror han har en lite djävul på ena axeln som hittar på alla bus och sen kommer ängeln fram när han kommer och ska mysa, kramas och pussas.. Måste ju vara så...



Nä nu ska vi ta och baka lite bröd och kanske en kaka